av Oavsett vilket lärosäte jag arbetat vid eller tittat närmare på, så ser jag förekomsten av ”Schrödingers app” – det vill säga appar eller digitala verktyg som vi på samma gång både rekommenderas och avråds från att använda.
Exemplen är många där lärare har behov av digitala verktyg men där de appar som lärosätet kan erbjuda inte räcker till, och där en lättillgänglig produkt via nätet blir lösningen – dock utan möjlighet för oss att teckna avtal med leverantören. “Gratis-apparna” är många och skämtsamt brukar det sägas att det beror på att vi betalar bra med våra personuppgifter. Det är ofta skälet till att det avråds från eller förbjuds användning av dessa appar.
En tanke som ofta slår mig är att vi som pedagogiska utvecklare och IKT-pedagoger ofta ser stora pedagogiska vinster i att testa eller använda nya digitala verktyg och appar, när de vi har tillhanda inte räcker till eller fyller önskad funktion. Samtidigt har vi tydliga krav på oss som myndighet att både ha en hög grad av IT-säkerhet och en personuppgiftshantering i linje med rådande lagstiftning. Detta leder oss ofta till inofficiella rekommendationer eller lösningar, som ligger i gråzonen till vad IT/Infra önskar att vi rekommenderade som verktyg.
För lärarnas skull måste vi undvika denna situation, med vad som skulle kunna kallas Schrödingers-app. Inte sällan beror dubbeltydigheten på att vi har en del av organisationen som rekommenderar en app och en annan del av organisationen som till och med förbjuder den. Där enheten som arbetar med pedagogisk utveckling föreslår en användning som inte är sanktionerad av en IT-avdelning.
Delvis kan förekomsten av dessa ”genvägar” bero på hur samarbetet mellan pedagogiska utvecklingsenheter och IT/Infra ser ut, men även på hur lång tid det tar för ett ärende att bli hanterat. Så å ena sidan kan man argumentera för att det är en fråga om att effektivisera samarbetet inom verksamhetsstödet. Å andra sidan kan man argumentera för att en av lösningarna är att ha en agil pilotverksamhet som har till uppgift att röra sig i den juridiska gråzonen i syfte att utvärdera verktyg och medvetet arbeta med eventuella juridiska hinder.
Målet torde vara givet att vi på så sätt kan fortsätta utveckla den digitala lärmiljön så att den svarar mot de behov som lärarna har idag och imorgon, och samtidigt följa rådande regler och lagar. Men då denna utveckling både är kostsam och tar tid, och vi vill kunna möta undervisningens behov vid varje given tidpunkt, kanske vi måste arbeta på ett annat sätt.
Ett annat arbetssätt vore att arbeta mer med öppenhet om vilka verktyg lärare använder, vid vilka tillfällen och varför. Alltså att vi som lärosäte ska uppmana lärarna att berätta om vilka ”otillåtna verktyg” de använder, för att det är vårt arbete att försöka se till så att de får använda dem.
Har du några exempel på hur ni undviker Schrödingers app vid ditt lärosäte utan att helt fastna i en alltför begränsad digital miljö? Diskutera gärna vidare i ITHUs Forumtråd: https://forum.sunet.se/content/perma?id=25298
