av Om vi hade förmågan att se in i framtiden, hur skulle lärosätenas digitala lärmiljöer då se ut? Enligt den årliga rapporten Svenskarna och internet (https://svenskarnaochinternet.se/rapporter/svenskarna-och-internet-2022/) så ser vi att barn och unga i dag ofta har vänner enbart på nätet eller som de först träffar digitalt och senare IRL. Tydligt är att en majoritet av barnen umgås med kompisar på spelplattformar, kanske finns det något i detta som vi bör beakta i utformningen av våra digitala lärmiljöer i framtiden.
Kärnan i de flesta av lärosätenas digitala lärmiljöer är förstås lärplattformen, e-mötestjänsten och någon slags mediaplattform. Hjärtat för denna digitala triangel är oftast lärplattformen och de kursrum eller kurssajter som inryms där. Men erbjuder dagens plattformar verkligen en tillräckligt utvecklad miljö för att studenter ska kunna knyta kontakter, kommunicera och vara sociala med kurskamrater och lärare. Det där som faktiskt kommer relativt naturligt för de flesta, i korridorer och klassrum?
Vi människor har ett socialt behov och utvecklas i mötet med andra. Ur många perspektiv på lärande är det sociala samspelet direkt avgörande för om lärande kan ske, där individen behöver själva processen att interagera med omgivningen för att kunskap ska utvecklas. En akademisk miljö definieras ofta av just mötet med andra perspektiv, andra tankar och där tvärvetenskapliga diskussioner kan uppstå i stort och smått. Men vad krävs för att på riktigt skapa en sådan digital lärmiljö, ett digitalt campus som ett naturligt komplement till det där campuset som vi kan känna och ta på?
Enligt mig har vi inte riktigt lyckats skapa ett socialt sammanhang, annat än begränsat till snäva interaktioner i lärplattformens kursrum eller zoom-möten. Detta trots att vi de senaste åren har sett flera tjänster för sociala och spontana interaktioner växa fram. Tjänster som blandar digitala möten och artefakter av fysiska miljöer såsom https://remo.co eller https://www.sococo.com/. Denna blandning ger en känsla eller upplevelse av sammanhang. Kanske skulle just den typen av lösningar kunna bilda en av hörnstenarna i ett framtida digitalt campus?
Det hade i alla fall varit intressant att se om det gick att förena den digitala triangeln med den typen av teknik. För att på så sätt försöka skapa en miljö som bjöd in till kontakt och närhet, trots studier på distans- eller med digitala inslag. För att tänja gränserna ytterligare borde vi dessutom kunna knyta an till den teknik som många unga idag är vana att använda såsom VR eller platser att befinna sig på såsom Discord. Även augmented reality (AR) är något jag tror att vi behöver utforska vidare framöver.
Men är högre utbildning redo för det? Eller är utvecklarna redo? Hur ser du på framtidens digitala lärmiljöer?
